ziiggan

Efter vi  tittat på kurvan så tyckte barnamorskan att vi kunde fara och gå en stund på stan och röra på oss för att det skulle komma igång lite mera, vilket lät som en bra ide. Så det gjorde vi.

Vi började med att äta lunch. Ja, vi var genom en biltvätt också, tänkte vi skulle passa på att tvätta bilen. Usch vad jag klagade för min man, stackarn. Sen gick vi på några affär, kom inte ihåg vilka. Men att då vi var på Biltema började det bli riktigt jobbigt och min man var och letade massa grejor och jag gick omkring hängandes över vagnen och flåsade, hoppades på att han skulle vara färdig snart. Till slut var jag tvungen att sätta mig. Då kom en jätte söt kille som jobbade där och frågade hur det var med mig. Men jag svarade så klart att allt var bra.

Så vi åkte tillbaka till sjukhuset då var klockan ca 16.30. In i detta rum igen för att titta på värkarna. Det var en ny kvinna, hon kände ifall jag hade öppnat mig något, 1 – 2 cm konstaterade hon. Inte mycket. Så hon föreslog att vi skulle ta in på patient hotellet, suck. Jaja, då kändes det långt borta.

Vi halvsov en stund tillsammans i sängen. Ganska skönt. Men värkarna blev värre, jag väntade på mitt favoritprogram som skulle börja kl 21:00 på tv:n. Men tiden gick så sakta! Jag började få så ont att jag låg och slog i soffan vid varje värk. Tänkte att om man har så här ont måste man få komma in snart, så jag ringde till mottagningen, men de tyckte jag skulle försöka hålla ut en stund till och att jag kunde höra av mig senare om jag inte kunde sova.

Min syster (barnmorskan) ringde, och jag beklagade mig. Hon påminde mig om att jag skulle andas med värkarna, och det hade jag helt glömt bort! Jag kämpade ju bara emot vid det tillfället. Så jag tackade för tipset och efter det fick det mycket bättre. Sen hoppade jag i duschen i hopp om att det skulle lindra lite. Det var verkligen det bästa! När värken kom så spolade jag starka strålar i ryggslutet, jag satt i duschen nästan en timme. Hela hotellrummet var fyllt med ånga.

Satte mig och såg sista avsnittet av mitt favoritprogram, andades med värkarna och det gick bra. Jag var ute och gick lite ute i korridoren innan bestämde vi oss för att gå till förlossningen för att höra hur vi skulle göra, jag tog trapporna! Nu ville jag att det skulle vara på gång!

Jag hade öppnats 3 cm. Inte så jätte mycket. Barnmorskan gav mig 2 alternativ. Om jag var mycket trött och ville göra kväll så skulle jag få en tablett för att kunna sova så kunde vi uppta förlossningen dagen efter. Eller så kunde jag sätta mig i badet så kanske det sattes igång mera. Jag som ville att det skulle vara på gång och kände mig utvilad bestämde mig för badet.

Det var jätte skönt, körde på samma sätt som när jag duschade. Men när jag suttit där en stund kände jag så trött jag började bli och funderade på sängen. Så efter ca 1 timme med en trött men stöttande man sittandes bredvid mig så klev jag upp.

Barnmorskan skickade oss raka spåret för att titta på CTG- kurvan och se om jag öppnats något. Hör och häpna, jag som ville sova fick inte sova, barnmorskan sa ”nu ska du nog föda snart, så vi ska gå till ett förlossnings rum”. Jag tänkte : Shit! Nu!? Hjälp! Jag hade öppnat mig till 6 -7 cm. Klockan var 01:00 på natten. Nu händer det verkligen, usch vad jobbigt det kommer bli!!!